Skip to main content
Pytonorm - Världens största ormar

Världens största / längsta ormar



Pytonormen Kaa i Djungelboken, Lord Voldemorts Nagini och Sir Väs från historierna om Robin Hood är alla kända ormar från fablernas värld.

Men de här krälande reptilerna finns det gott om i världen och när de kommer till deras storlek så finns det alltifrån centimeterslånga ormar till några riktiga bjässar.

Vill du veta vilka det är vi talar om? Då är det bara att läsa vidare, för här listar vi de två största ormarna som finns på jorden idag.

Grön anakonda

Redan när de första europeerna började utforska Sydamerikas täta djungel på 1500-talet kom de första rapporterna om den gigantiska ormen.

Anakonda
Anakonda

 

De påstod att de sätt ormar på närmare 18 meter, något som även lokalbefolkningen hade gjort. Men riktigt så långa var nog inte ormarna.

Det är nämligen ovanligt att hitta ormar som är längre än fem meter och organisationen Wildlife Conservation Society har till och med erbjudit en stor summa pengar till den som kan visa upp ett levande exemplar som är över 9 meter.

Hittills har ingen fått ta del av de pengarna eftersom inget exemplar har hittats. Även om den gröna anakondan inte är världens längsta orm, så tar de däremot priset som världens största då de väger betydligt mer än nätpytonormen som är den längsta ormen i världen.

Men spekulationerna och historierna är många. En av dem ska ha skett redan år 1944 då en expedition som utforskade skogarna i Colombia ska ha hittat ett exemplar på 11,4 meter, något som inte har förts i bevis på ett sådant sätt att alla parter är övertygade. Även forskaren Vincent Roth har en något haltande historia där han påstår att han har skjutit en orm på 10,3 meter.

Ytterligare en historia kommer från Percy Fawcett, en brittisk äventyrare som under sin resa genom Bolivia och Brasilien skrev att han hade sett en orm på 19 meter. Den som dock vinner priset för att påstå sig ha sett den största ormen är historikern Mike Dash som påstår att han har sett en orm på 45 meter. Något som han dessutom ska ha haft bildbevis på, vilket inte hjälpte så mycket eftersom att bilderna saknade skalproportioner.

När vi ändå är inne på så stora exemplar att de mer eller mindre kan ses som fiktion så finns det faktiskt väldigt många historier om anakondor som till största delen är baserade på fantasi (och som därmed inte påstås vara äkta som de tidigare fallen om nämnts). Horacio Quiroga är en författare från Uruguay som skrivit många kända historier om den gigantiska ormen och år 1921 publicerade han en bok med namnet “Anaconda”. Han såg även till att bilda gruppen “the Anaconda association”, en grupp för akademiker i Argentina och Uruguay.

I filmens värld har ormen också fått ta plats. Ett exempel är filmen med samma namn, det vill säga “Anaconda” från 1997, där en expedition från Nationa geographic reser till Amazonas för att spela in en dokumentärfilm om en stam som lever i området.

Väl där träffar det en tjuvjägare som lyckas övertala teamet att istället fånga in en livs levande anakonda då det kommer ge dem en stor summa pengar. Det hela slutar med att den gigantisk anakonda jagar och dödar ett flertal medlemmar ur teamet.

 

Nätpytonorm

I sydostasiens skogar hittar vi världens längsta orm: nätpytonormen. Den kan bli närmare sju meter lång och väga upp emot 75 kilogram, vilket är ungefär hälften så mycket som en gigantisk anakonda i samma storlek skulle väga om den var lika lång.

Pytonorm
Pytonorm

Enligt Guinnes World Records är dagens längsta orm Madusa som bor i Kansas, USA. Hon hade en längd på 7,67 meter och vägde 158.8 kilogram när hon skrevs in i världsrekordsboken i oktober år 2011.

Men precis som med anakondan så har det varit oklara fall tidigare där det har vittnats om ormar som är några meter längre.

En av dessa var ormen Colossus, en hane som fanns på Highland park zoo i Pennsylvania under 1950- och 1960-talet. Där hade de sagt att ormen var 8.7 meter lång, något som inte alls stämde.

För när Colossus mättes efter att han hade dött så visade det sig att han bara var 6,35 meter lång. Anledningen till den här felmätningen beror på att de som mätt ormen när den levde hade fått addera några decimeter eftersom ormen inte var rak när de mätte.

I hopp om att hitta ett större exemplar var det till och med så att den person som hittade en orm på över 9,1 meter skulle få 423 000 kronor, men eftersom det inte kom in någon med ett levande exemplar så lades tävlingen på is.

Trots att nätpytonormen är stor så är den ändå rätt snäll mot människan och det är sällan som den attackerar, trots att de största exemplaren skulle kunna döda en vuxen människa.

Men det har skett och en av de fallen ska ha skett i början av 1900-talet i Burma. Då ska en juvelerare som hette Maung Chit Chine ha gått ut på jakt med sina vänner.

Mitt under jakten ska regnet ha öst ned och i ett försök att skydda sig från regnet sprang han in under ett träd. Där ska dock en sex meter lång orm ha legat och snart hade ormen tagit ett stadigt tag om honom och slutligen dödat honom för att sedan svälja Maung med fötterna före, eftersom det troligtvis är det enklaste sättet för en orm att äta upp en människa.

En annan historia kommer från jägaren och skådespelaren Frank Buck som skrev om en tonårig pojke som blev uppäten av en sju meter lång husdjursorm på Filippinerna.

I berättelsen så rymmer ormen och efter att ormen hittats igen ska ett barns form ha synts på ormen. Men det var inte vilket barn som helst, enligt Buck ska det ha varit ormägarens son.

Men som sagt så är det en orm som sällan attackerar och idag blir det allt populärare att ha en som husdjur. Det har lett till att aveln blivit allt mer specialiserad och uppfödarna satsar nu mycket på att få fram ormar med albino- och tigermönster.